Vad skönt det var när man var liten. Då existerade inte skitsnack, kärleken var en puss på kinden, och pappa var den bästa killen på jorden. Höjden av smärta var när barbiedockan hade tappat benet. Värsta gråten var när man ramlade och skrapade knät. Största rädslan var för monstret under sängen.
Nu när man är äldre är skitsnack vardagsprat, man pussar alla på kinden och kärleken har blivit mycket svårare. Höjden av smärta idag är när man blir lämnad och sårad, och den värsta gråten är när vännerna plötsligt sviker en. Största rädslan är att förlora dem man älskar mest .
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det var väldigt fint skrivet :) <3
Mycket fint och väldigt sant :)
Jag älskar dig Jenny! <3
Rebecca: Tack! Tog liten stund att skriva, men bra blev det ;) <3
Wiktor: Hihi :D Jag älskar dig, Wiktor!<3
Skicka en kommentar